Martina Moliis-Mellberg

falk

blinkhinnan rör sig horisontellt
fuktar ögat
stryker sorgen medhårs

falk är en bön, en förändringssaga, ett rop. Intuitivt och nästan utan att använda språket tecknar Martina Moliis-Mellberg ett tillstånd av uppbrott, sorg, längtan, hopp, ömhet. Det är kanske inte möjligt att flyga, men om en höjer blicken, är det då möjligt att följa falken?

ge mig tillbaka
jag ber
ge mig tillbaka

Recensioner

En förtätad och hisnande resa
Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet

falk är en liten volym med stor smärta som handlar om att befinna sig bortom all ära och redlighet vid en otillgänglighetspol / ett undervattensmassiv / tillstånd som inte kan omfamnas, om att tvinga sig själv att överleva när allt kollapsar.
Martina Moliis-Mellberg skriver hudlöst om sårbarhet och sorg, om att tvingas ta farväl och att förvalta minnen om att bli mindre människa och mer falk ...
Marit Lindqvist, Svenska Yle

En storslagen skapelseberättelse
Det förtätade språket passar Moliis-Mellberg väl. Raderna i falk vibrerar av närvaro. Med få ord lyckas författaren skapa träffande metaforer och måla upp starka bilder. Skarpt och exakt som falkblicken.
Frida Öst, Österbottens Tidning

Moliis-Mellberg lyckas skriva en variant av något så nött som hjärta och smärta utan att det blir kitschigt och klyschigt. Hon kan konsten att frammana det osagda.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Fjäderlätt rör sig Moliis-Mellberg från kollaps mot acceptans, tröst och försiktig hoppfullhet. För riktningen står falken: mytomspunnen, snabbast i världen, oöverträffad som jägare, förmögen att se i ultrarapid, gudarnas förklädnad. Falken är suverän, även i Moliis-Mellbergs tolkning. Tidvattnet rättar sig efter den. Vinden finner riktning i dess fjäderskrud. Falkens ryttlande trotsar tyngdlagen. Dess väsen sätter all världens begränsningar ur spel.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Jag är helt tagen av denna diktsam­ling, som i sin eleganta stilisering lyckas vara existentiellt angelägen på ett icke-­antropocentriskt sätt och som skriver fram både den civilisato­riska kollapsen och något som kunde följa ur den.
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet

I min läsning känns det alltså inte glasklart vad det handlar om, men orden vibrerar skönt i kroppen. Skaver och smeker, roar och oroar, irriterar och skapar glimtvis eufori.
Stefan Hagberg, Alba.nu

Den är sparsmakat formgiven i ett mindre format, och det slår mig att så borde poesi oftare se ut. Eftersom man gärna läser poesi på bussar och tåg är det en fördel när man kan trycka ned boken i en jackficka.
Björn Kohlström, bernur

Språket blir ensligt, och samtidigt väldigt synligt, vilket i sin tur ställer höga krav på exakthet. Varje mening måste bära, vilket de också gör när Moliis-Mellberg skriver. Vilhelmina Öhman, Ny Tid

falk

20.00 €

Köp