Karin Erlandsson
Minkriket
Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael.
Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny.
Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till samhällets utveckling. De personliga uppoffringarna är stora, men under de goda åren är vinsterna ännu större. Med tiden börjar ett motstånd växa fram, för framgången har alltid ett pris. Tiderna förändras, men människorna är sig lika.
Med ett nyskrivet förord av författaren.
Recensioner
Recensioner för ursprungliga utgåvan 2014
en strålande, mogen och fullfjädrad debutroman, ja roman över huvud taget. Erlandsson behärskar sitt uttryckssätt, och hon är modig när hon vågar gå in i det sårigaste utan att förklara det sönder och samman. Det känns som att Erlandsson, med en sådan här början, har förmågan att ta sig an precis vad som helst.
Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet
Minkriket är tveklöst en av de bästa romanerna som getts ut på svenska i år. Erlandsson är utomordentligt skicklig på att anpassa familjekrönikans form till de förhållanden hon så väl känner till, och slutresultatet är alltså något så ovanligt som en medkännande och medryckande roman om människor som åtminstone jag har mycket svårt att se som sympatiska. Heder också till Sanna Mander som gjort den snillrika pärmen.
Johanna Karlsson, Ny Tid
Författaren undviker skickligt att ta ställning i de kontroversiella frågorna kring pälsindustrin, hennes syfte är snarare att opartiskt berätta om ett samhällsekonomiskt skeende. Författarens berättarstil är realistisk, rapp och medryckande detta är en välskriven roman med ett intressant och föga insmickrande ämnesval.
Mikael Wallin, BTJ
