Älvan och jordanden

Det är kanske överlevnaden som framstår som det mest centrala i boken, vid sidan om andra angelägna ämnen som avsked och omöjliga avslut, beroende- och medberoendeskap. Den mentala sjukdomen får oanade konsekvenser för de närmaste och vem är den som kan ingripa när barn far illa. Här finns föräldrar som vill men ändå inte förmår. Släkten som visserligen förmår men inte får. Ett högaktuellt ämne gestaltas. Camilla Lindberg, Ny Tid  

Det är Tuva Korsströms förmåga att mejsla fram ambivalensen som gör läsningen mest drabbande, och det gäller också hur hon beskriver sig själv. Hon upprättar en sorts intim distans som gör det möjligt för en främmande läsare att komma nära utan att för den skull klafsa allt för långt. Fokus ligger tätt inpå huvudpersonerna, men de knyts till händelser som påverkat oändligt många fler: krigen, Förintelsen, nationsbygget… Dessutom är det ett rakt och viktigt vittnesmål om hur det är att leva som anhörig till någon med psykisk sjukdom. Att boken förärade Tuva Korsström Tollanderska priset är inte svårt att begripa.  Ylva Perera, Lysmasken  

Det är en förvånansvärt lustfylld och underhållande biografi, med tanke på allt svårmod som omgärdade familjen. […] Tuva Korsström lyckas med bravur gestalta både vardagen och samtiden utan att idealisera eller fördöma. Det kan inte ha varit en lätt uppgift. […] Det märks, på ett bra sätt, att Tuva Korsström själv är litteraturkritiker och författare. Hon skriver lätt och läsvänligt och navigerar smidigt bland mängder av material utan att det blir inkrökt eller tappar fokus.

  Anna Hellberg, Dagens Nyheter  

Tuva Korsström – litteraturkritikern och essäisten – är den som är mest förtrogen med Mirjam Tuominens författarskap. Hon är även författarens ena dotter och förenar i biografin ”Älvan och jordanden” det lilla barnets blick med uttolkarens perspektiv. Jag tror inte att jag förut har läst något liknande.  Biografin vidgas till äktenskapet och släkten, den rör sig i tid och rum, men kommer samtidigt allt närmare Mirjam Tuominens olyckliga livsöde.  Magnus Florin, Expressen  https://www.expressen.

se/kultur/en-mammas-alkohol-morfin-och-skrivande/

… detta är utan tvekan en av årets bästa böcker i sin genre. Peter A.

Sjögren, Min läsning-blogg  

En dotters ömsinta och klarsynta skildring av föräldrarnas konstnärskap och liv. Om en uppväxt i ljuset av deras kärlek, skapande, sorg och sjukdom. Ystads Allehanda, Smålandsposten m.fl.

 

Tuva Korsströms biografi Älvan och jordanden om hennes föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström är en stor läsupplevelse. Den engagerar som människoskildring och tidsdokument och väcker många tankar, inte minst om skapande och destruktivitet. Anna Möller-Sibelius, Vasabladet  

Släkthistorien blir på det här viset också finlandssvensk 1900-talshistoria. Kriget och efterkrigstiden, olika orter blir rum också för läsaren att känna igen sig i. Steg för steg får vi lära känna hennes människor. Läsaren drivs framåt mot den katastrof som måste komma, föräldrarnas skilsmässa och förbudet för flickorna att umgås med pappan, det utdragna sönderfallet och moderns tilltagande paranoia och ilska.  Benita Mattsson-Eklund, Ålandstidningen  

Älvan och jordanden är också ett stycke finlandssvensk kulturhistoria med en hel del betydelsefull namedropping, där många kända gestalter passerar revy. Tuva Korsström har rest ett ömsint monument över sina föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström. Henrik Othman, Österbottens Tidning  

Tuva Korsström skriver fram sin värld med konkretion, sinnlighet och analytisk distans, de förhållanden som formade hennes far- och morföräldrar, föräldrar och henne själv. Släkthistorien blir också finlandssvensk 1900-talshistoria.  Att det samtidigt blir en berättelse om det egna jagets uppväxt och prägling är ofrånkomligt. För boken är också en överlevnadshistoria med allmängiltig bredd trots dess extrema förtecken. Eller kanske just därför. Förluster och oförrätter, längtan och ensamhet, rädsla och otrygghet och barnets skyddsmekanismer blir så smärtsamt tydliga i det drama som målas upp. Åsa Stenvall-Albjerg, Hufvudstadsbladet