Eldorado

Beatgenerationen lever vidare i Arktis. ”Eldorado” är en frisk fläkt i poesisammanhang, en mycket rolig, befriande, episk skildring som gärna berättar en viss historia om att söka efter en ny form för ett mera ursprungligt liv. Den finska vildmarken omger diktjaget utan att harmoniskt omsluta honom, poesin som kommer till i ödemarken är inte enbart en kärv hyllning och naturskildring, men lika mycket en kritisk studie av misär och gruvlig ensamhet. Ölgropen ute på backen hade gjort Charles Bukowski avundsjuk, eftersom alkohol är en minst sagt lika viktig källa till urkraften som naturen själv. Att skriva lika koncentrerat avskalad dikt som Hellsten gör kräver mer av ett diktjag än att bara ha pissat på lägereldar och samlat på kottar, blicken har haft sitt fäste i en outsinligt distinkt skärpa, trots ölruset. På varje sida gestaltas den ensliga tillvaron och göromålen, till exempel vedhuggning, som sällan låtit lika klassisk. Hellsten är en av de bästa poeter jag läst i år: stilsäker, underhållande och allvarlig. Boel Schenlaer, Tidningen Kulturen

 

När ”Svenskfinlands Charles Bukowski” år 2005 debuterade med sin diktsamling Tango för babianer återuppväckte den ett poesiintresse som slumrat sedan tonårens fascination för Baudelaire och Morrison. I den senaste diktsamlingen Eldorado rattar Bosse Hellsten sin gamla Lada upp till karga Karigasniemi och studerar vildmarkens inverkan på sig själv, och jag gläder mig åt att punchline-poesin fortfarande funkar som arsenik. Janne Strang, Hufvudstadsbladet

 

Jovisst är det här ett tillbaka-till-naturen-projekt, med lika delar allvar som lek med myterna kring att söka sina existentiella rötter. …den är enkel och betraktande. Men det finns en ruffig charm i den här enkelheten…

Anders E Larsson, Vasabladet

Den som letar efter en absolut mansbok kan med fördel leta i poesihyllan under H, som i Hellsten, Bosse. I uppföljaren till ”Solen dånar på” lämnar det mustaschprydda diktjaget bangården för att söka sig norrut med skrivmaskin, vaskpanna och hund i bakluckan.

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning