Anna-Lena Laurén

Frihetens pris är okänt

– om demokratiska revolutioner i Georgien, Ukraina och Kirgizistan

Man stöter med jämna mellanrum på de här kvin­norna i det forna Sovjet. Det är en särskild typ av kvinnor. De är inte rädda för något. Medan sam­hällen rasar ihop omkring dem och männen dör i hjärtsvikt och alkoholism står de som bergknallar, omöjliga att rubba. De plöjer fram som isbrytare bland dansande isblock, förvärvsarbetar, sköter hem, barn, barnbarn och håller samhällena på sina axlar utan att ängslas, klaga eller någonsin utgå från någonting annat än att de klarar allt de måste. 

När jag ser dem tänker jag på en strof av en för­fattare som de aldrig har läst, finlandssvenska Sol­veig von Schoultz: du tror du kuvar mig liv? 

 

Anna-Lena Laurén ger en nyanserad bild av de så kallade färgrevolutionerna som svepte genom de gamla Sovjetrepublikerna efter unionens fall 1991. Rosenrevolutionen i Georgien 2003. Den orange revolutionen i Ukraina 2004. Tulpanrevolutionen i Kirgizistan 2005. 

I de tre mycket olika republikerna diagnostice­rar hon hur det står till med demokratin idag. Hon benar ut de ofta komplicerade historiska för­hållandena, idealismens roll och hur slumpmäs­sigt gränser drogs upp i Sovjet. 

Hon skildrar en svindlande snabb politisk ut­veckling som till exempel för Kirgizistans del kan sammanfattas så här: Två revolutioner. Nio grund­lagsändringar. 24 regeringar, 15 utrikesministrar, 15 talmän. Och allt detta på tjugo år. 

Anna-Lena Laurén är alltid själv på plats, hon får kontakt med människor från gruvarbetare till premiärministrar. Hon frågar dem rakt på sak, men med lyhördhet och respekt. Som få journa­lister lyfter hon fram de etiska riskerna med att jobba i fattiga länder. 

Vi journalister anser att vi är på de utsattas sida, men till syvende och sist går det inte att komma ifrån grundkonstellationen, nämligen att de intervjuade är vårt arbetsmaterial. Den utgångspunkten är ofrån­komlig i vilken intervjusituation som helst, men blir extra tydlig då klyftorna mellan subjektet och objektet inte bara handlar om vem som ställer frågor och vem som svarar, utan också om rik och fattig. 

 

Framför allt visar hon hur de här för oss obekanta ländernas sak ändå är vår. I alla länderna debat­teras språkminoriteter och den enhetliga national­staten, precis som i Finland. Idén om »ett språk, en nation» kan förefalla som en trygghet för människor vars identitet blivit bräcklig som glas i en allt mer globaliserad värld. Men Laurén på­pekar att drömmen handlar om en enhet som aldrig har existerat och dess förverkligande leder till att många människor tvingas lämna landet de känner sig hemma i. 

Boken är ett försök att beskriva postsovjetisk verklighet, längtan efter frihet, missförstånd om demokrati och jakt på nationell identitet. 

 

Recensioner

Här har vi en klassisk journalist i modern tappning. Läs henne och återfå tron på journalistiken.

Lena Skogberg, Hufvudstadsbladet

 

Sammanlagt är Lauréns Frihetens pris är okänt mycket läsvärd både för den mer insatta och den som hyser ett mer allmänt intresse för regionen. Hennes språk är lätt läst och öppnar upp för eftertanke.

Sophie Engström, (Lviv, Ukraina), Ny Tid

 
Det torde vara svårt att på något språk hitta en bok som på 200 sidor ger en så nyanserad sammanfattning av de forna Sovjetrepubliker som jämte Ryssland och Vitryssland har de starkaste civilsamhällena. Hoppet ligger i den pluralism som ibland tar sig dramatiska uttryck. Men Laurén avstår från att spekulera i framtiden.

Boken får mig att tänka att mer journalistik av det här slaget kan göra en skillnad.

Torgny Hinnemo, Svenska Dagbladet
 
... en bok som absolut måste skrivas och Anna-Lena Laurén är precis rätt person att göra det.

Salla Nazarenko, Hufvudstadsbladet

 

Anna-Lena Lauréns engagemang, ödmukhet och medkänsla präglar boken. Hon skriver sakligt och objektivt, men vågar också ifrågasätta utan att bli fördömande. Laurén har reportagekonsten i sin hand. Berättarstilen är jordnära och medryckande.

Sofia Nygård, Vasabladet


Hon visar återigen att hon är en av de mest lovvärda skribenterna idag.

Jenny Jarlsdotter Wikström, Åbo Underrättelser.

 

Genom att ställa frågor till alltifrån politiker och journalistkollegor till så kallat vanligt folk, lägga till rikligt med insamlade historiska och kulturella uppgifter om länderna i fråga och granska allt detta ur ett klassperspektiv lyckas hon skapa en mångfacetterad bild av en komplex verklighet.

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning


Den största behållningen av Lauréns texter är den absoluta närvaron. Hon nöjer sig inte med att rapportera på distans utan kastar sig rakt ut i verkligheten, pratar med människor och skildrar stämningar, smaker och lukter så att läsaren får närkontakt med det beskrivna.  

Benita Mattson-Eklund, Åland


Anna-Lena Laurén är fenomenal på att beskriva vanliga människors vanliga vardag i länder om vilka den massmediala rapporteringen förmedlar spektakulära breaking news eller akademiska expertanalyser.

Ragnhild Artimo, Forum för Ekonomi och Teknik

 

Frihetens pris är okänt Provläs
E-bok Mjuka pärmar

25.00 €

Köp