Gösta Ågren

I det stora hela

Det är en yngling i

alltför stor och alltför

mörk kostym, en kråka utan

synliga vingar. Han håller på

att växa; det är

därför han vandrar.

Något annat skydd

finns inte.

En färd mellan barndom och död handlar Gösta Ågrens nya diktsamling om. En färd i den "livslånga kropp, där människan / kommer, skadas och går." En juniminut 1951 kan vara stunden då en yngling "möter friheten / i ordet / jag." Och i begynnelsen är natten "hejdande och mild, / en öppning, inte / en förberedelse, ty / ingenting var nödvändigt / och varje riktning möjlig / ännu / här."

Men:

Till sist är lidandet

trötthet, och allt annat

en lugn och tom saga,

som inte behöver

någon berättare.

Till sist går den brinnande

hästen mot solnedgången genom

spjuten av ljus och skugga,

när en pojke rider hemåt.

Till sist är tiden inte

längre vandring. Tyst

omger den vandringen.
 

Recensioner

I sin nya bok I det stora hela är Ågren sig lik i det illusionslösa allvaret. I dikterna andas vi bortom strävan och livslögner. Poesin i boken formar sig till en stark besvärjelse. Den har en förmåga att nollställa alla sprakande förväntningar och ge lugn, andakt befriande långt från dagspolitik, karriärtänkande och strävansmål. Det rationella samhällets krav på tillväxt, effektivitet och just-in-time-management rämnar inför Ågrens dikter, kvar står tystnaden - en karg grund att vila på. Det känns lite som en retreat att läsa.

Peter Björkman, Ny Tid

Hans dikter är aforistiskt existentiella, som tillkomna i stunder av stillsamt begrundande. Klarsynt, illusionslöst, men aldrig likgiltigt.

Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet

Han skriver kompakt men inte ogenomträngligt; gärna symboliskt och upplyft men inte utan markkontakt

Anders E Larsson, Vasabladet

Det fatalistiskt, orientaliskt-filosofiskt, och också väldigt bildat men utan att bli skryt

Jenny Wikström, Kulturtimmen

Form blir funktion blir poesi blir lång vägs färd och samtidigt i stilla hemman. En samling att bära, skörda och färdas i.

Freke Räihä, Tidningen Kulturen

Det är mycket gripande, vackert och sinnligt, språket är hållet i en varm nästan vardaglig ton men man känner som en svävning mellan det högtidliga och vardagen.

Arne Johnsson, BTJ

I det stora hela
E-bok Mjuka pärmar