Märta Tikkanen
Måste försöka skri –
Måste försöka skri. Så avslutar Märta Tikkanen ett brev till en av sina väninnor.
I mitten av 1970-talet inledde Märta Tikkanen sin vänskap med Åsa Moberg. Senare träffade hon Birgitta Stenberg, B. Vänskapen med dessa båda författarkolleger blev mycket viktig och uttrycktes främst genom brev om stort och smått, om glädjeämnen och de svartaste sorgerna.
Under årens lopp har det i Märta Tikkanens liv funnits en ständig spänning mellan det egna behovet att uttrycka sig i sitt författarskap och familjens behov av hustru, älskarinna, mamma, mormor, farmor.
En del av detta har blivit till store litteratur. I breven till Åsa och Birgitta träder en annan berättelse fram.
Breven formar sig till en engagerande biografi över en av våra stora och betydelsefulla författare.
Åsa Moberg,
Tack tack tack!
Nu måste jag bara få säja dej hur jätteglad jag blev över att du ville plocka upp min Doris igen och det så här eftertryckligt. Ren i våras hade jag gärna velat skriva och tacka för din uppmuntrande recension men kom mej inte för, det kändes påfluget och så lät jag bli Nu kunde du inte ha valt ett lämpligare tillfälle att vara hygglig, jag är gräsligt lessen och alldeles nere och din puff kom som från himlen sänd.
(Till Åsa)
Så glad att du finns. Cheerio. Vi skapar rastlöst vidare.
(Till Birgitta)
Recensioner
Att för ett ögonblick som läsare få se på omvärld och personer ur Märta Tikkanens perspektiv är en insiktsfull och lärorik resa, och stundtals även mycket roande. Måste försöka skri- påminner inte så lite om en roman, samtidigt som den så detaljrikt redogör för det verkliga livet. En brygga mellan Märta Tikkanens fantastiska böcker och henne själv. Och en bok att bli klok av.
Jakob Carlander, Upsala Nya Tidning
Märta Tikkanen sorterar sina minnen med känsla och schwung
Oline Stig läser en samling brev som förvandlats till alldeles sann litteratur.
Sydsvenskan
... detta är - liksom "Män kan inte våldtas", och "Århundradets kärlekssaga" och nästan alla Märta Tikkanens böcker - en gruvlig berättelse.
Lena Kjersén Edman, Västerbottens-Kuriren
"Måste försöka skri-" är till stora delar en bok om kvinnolitteraturens villkor i en genant manlig könsmaktsordning.
...
Att kunna ta del av denna tjocka bok med dess brev fram och åter mellan de tre är en gåva. Det är en 84-åring som slutfört den och den ger så mycket av det spänningsförhållande mellan henne och männens självsmek och skryt att hela den intellektuella topografin från de aktuella decennierna blir tydliga.
Tomas Forser, Göteborgs-Posten
Överlevnad, litteratur och vänskap, Märta Tikkanens brevbiografi innehåller allt och lite till.
Tidigt inser trion Märta-Åsa-Birgitta att de är i färd med att dokumentera villkoren för kvinnors skrivande i Norden under en tidsperiod av realistisk litterär förnyelse: en feministisk diskbänksrealism med udden riktad mot den maskulina självupptagenhet som dominerat litteraturen. I det perspektivet är Karl-Ove Knausgård en arvtagare, en ytterst intressant kombination av Henrik och Märta Tikkanen. (Beröm!)
Ebba Witt-Brattström, Expressen
... Märta Tikkanen stretade på, skrev böcker, blev berömd i hela Norden, medan livet hela tiden kom emellan. Sipprade in, tog över, smälte samman med litteraturen
Philip Teir, Dagens Nyheter
Själv har jag, också under läsningen av breven, en känsla av att ett sådant samtal pågår och att jag sitter med på ungefär samma sätt som när Tikkanen berättar om sina böcker och sitt liv inför en skara lyssnare.
Dan Sjögren, Arbetarbladet
Tikkanens författarliv är något som uppstår i luckorna mellan göromål och präglas av ständiga avbrott, av praktikaliteter, av relationer som går före och som under perioder kräver för mycket av henne. Det ger ljus åt det mycket svårare arbetet, att vara skrivande kvinna verksam i ett patriarkat
Negar Naseh, Svenska Dagbladet
Märta Tikkanens språk och berättelser är lika flytande och analytiska, spännande och existentiella som de någonsin varit i böckerna. Hennes porträtt och beskrivningar av medmänniskorna är oerhört levande. Hon är en fascinerande människa som aldrig ger upp. Hon är viktig för många av oss.
Kaj Hedman, Vasabladet
