Och havet lyste

"Högnäs är en diktare jämbördig med Gösta Ågren som han i vissa avseenden påminner om. Däremot tycks han ofta förbisedd. Det är synd och skam: Högnäs är en stor tillgång på den finlandssvenska parnassen." Fredrik Hertzberg, Svenska Dagbladet "Kurt Högnäs är en poet som till fullo behärskar sina uttrycksmedel. Som hans vana är har Högnäs gjort den till en estetiskt ytterst väl avvägd helhet som bygger på harmoni och ackumulerad effekt mer än på kontraster och plötsliga effekter. Och havet lyste är över huvud taget en välgörande bok, diktad för meditativ, öppen läsning." Michel Ekman, Hufvudstadsbladet "Här finns drag som lätt för tanken till såväl Bo Carpelan och Peter Sandelin som till Gösta Ågen, diktare som han också rent kvalitetsmässigt står jämsides med. Åtminstone i sina bästa stunder." Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser "Ljuset är närvarande överallt. Sedan lyfter det plötsligt - åh, det är härligt - till nästan ungdomligt euforiska nivåer. Det är ett ljus som innebär försoning och läkande." Heidi Jylhä, Jakobstads Tidning "Många av dikterna är dessutom hisnande vackra, som beskrivningar av inre och yttre landskap, både jordnära landskapsmålningar med havet i centrum, men även kontemplativa drömlandskap. Dikterna inbjuder till en skön och meditativ läsning, som tillför en känsla av frid och inre harmoni. Här finns en luftighet och det är lätt att andas. Läsaren ges utrymme och frihet." Camilla Lindberg, Västra Nyland Det måste ligga ett osynligt fartgupp över infarten till Kurt Högnäs (f. 1931) senaste diktsamling, Och havet lyste. Hans dikter känns som att styra in i ett stilla villaområde invid havskusten med stänk av småbarn och bollar och plasthinkar med sand; man saktar automatiskt ner och spetsar öronen för att höra ”strandens/ ton” och ”byar av ljusa barnröster över cykelslingor i asfalt”. Men det är inte bara läsrytmen som blir långsammare hos den som här ”lyssnar/ när träden tystnar”. Läsarens hela ämnesomsättning varvas ner för att gå in i ett behagligt viloläge, där varje cell i kroppen tycks få plats att tänja på sig och ett enda andetag räcker ett år eller årtusende. En förflyttning till en annan tidsrymd har ägt rum.

Maili Öst på Lysmasken