De bronsblå solarna

Högnäs nya diktsamling, De bronsblå solarna, är ett mästerverk. … Dikterna är oerhört vackra - både lättillgängliga och komplexa, konkreta och metafysiska, gnistrande klara och dunkelt suggestiva. … Sammantaget: livsklokhet och förundran, eufori och sorg - alltsammans sammanflätat till en betvingande läsupplevelse. Björn Gustavsson, BTJ Kurt Högnäs är den finlandssvenska litteraturens prosadiktare framom andra. … Typiskt för Högnäs naturdikter är att han klipper ut ett ögonblick i förändringens processer - årstids-, dygns- och väderförändringar noteras som ett stundens stilleben, utlyft ur skeendet och noggrant iakttaget. … De bronsblå solarna är en rik och väl sammanhållen diktsamling. Jag vill återknyta till Tomas Mikael Bäcks ord om Kurt Högnäs författarskap: "Dessa dikter skall absolut bli lästa långsamt, njutningsfullt och utan hastiga ryck: en till fem före sänggåendet." Michel Ekman, Hufvudstadsbladet Men mitt i lågmäldheten händer det mycket, vilket gör att man som läsare får lov att röja plats för en eftertänksam eller rentav meditativ läsart. Lyckas man med det blir man belönad. Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser Kurt Högnäs poesi andas förgånget och nutid, närvaro och frånvaro, vind och vatten, den lever i kropp och själ, stark i uttryck och likaväl impregnerad av intryck från många olika världar, inre och yttre, på många plan. … Den för Högnäs särpräglade inre monologen, som utvidgar sig till ett samtal med natur och historia i många skikt, blir bara mera sublim och djupare för varje bok. Kaj Hedman, Vasabladet Att det är lugnet som genomsyrar ”De bronsblå solarna” vittnar om vad det är Högnäs vill ge läsaren: inte själva kampen, utan segern. Det är det som ger dikterna deras ”bronsblå” lyster och godmodiga ton. ”Men jag känner att jag färdats länge, och som någon ur en sagolik berättelse vadar jag i land på en starkt belyst remsa av sand.” Fredrik Hertzberg, Svenska Dagbladet Diktjaget är den avvaktande iakttagaren som registrerar och som avlyssnar rörelser i naturen, en outsider som enligt egen utsago befinner sig i offside och som smått förbryllad, förundrad och fascinerad försöker omfamna allt från universums oändliga och ogripbara mysterier till abborrstimmets rörelsemönster mellan strandstenarna. Det är som om det åldrande diktjaget satt sig på huk för att bli barn på nytt och för att kunna ta till sig världen med ogrumlad blick. Marit Lindqvist, Kulturen.fi Man kan säga att Högnäs med sina dikter går från klarhet till klarhet, mot en allt större enkelhet. Det kan vara svårt att (som recensent) fånga det avklarnade i dikterna. Hur beskriver man det genomskinliga. Och hur visar man sin uppskattning inför det. Dikterna blir som naturfenomen, man bara beundrar och njuter. Barbro Enckell-Grimm, Lysmasken.

fi