Märta Tikkanen
Emma & Uno
– visst var det kärlek
Hon är yngsta dottern på Överby gård i Kyrkslätt, slank och vacker och musikalisk, vill bli lärarinna. Men så kommer föreståndaren på Finns folkhögskola i hennes väg, det blir stort bröllop och en första tur neråt kontinenten.
Hon är 18, han är 26 när de träffas. Knappt ett år senare är de gifta. Sedan får de ett barn varje år, alla med olika födelseorter i Sverige och Finland. Hon är 25 när det sjätte barnet föds, efter det bor de inte längre tillsammans.
Han är en av dessa älskansvärda omöjliga män som kvinnor så lätt faller för, både igår och idag. Han sätter igång med världsförbättrarbråk i stor stil, han är en av de tre bakom Brunnsviks folkhögskola i Dalarna, arbetarnas universitet skolans första föreståndare. En idealist med en enastående förmåga att stöta sig med folk, ett oväderscentrum, en tändsticka som flammar upp och slocknar, aprilväder och majväntan.
Breven går kors och tvärs, ibland är de försvunna varför? Hans dramatiska om kampen mot tsaren, prästerna och mörkermännen, hennes fulla av kärlek och omsorg, snabbt nertecknade rapporter om barnen och vardagen och de oroliga tiderna.
Hennes mödernearv smälter, skulderna hopar sig i deras kölvatten. Men Överby finns, hon och barnen åker hem till pappa. Tills han dör och testamentet öppnas ...
Märta Tikkanen skriver om sina morföräldrar Emma och Uno.
Hur var det? Vad hände? Varför gick det som det gick?
Också en kärlekssaga. Visst var det kärlek?
Recensioner
Emma och Uno kan i högsta grad också läsas som en emancipatorisk skrift, i själva verket en av Märta Tikkanens viktigaste
... På ett bredare plan är Emma och Uno en tidsskildring av 1900-talets första hälft. Märta Tikkanen för läsaren från ett Finland som ännu är en del av tsarryssland till Sveriges mest progressiva kretsar. Hon ger glimtar av inbördeskriget, två världskrig och av ett Helsingfors i förvandling.
Tuva Korsström, Hufvudstadsbladet
Märta Tikkanen har fört sitt projekt lyckat i hamn. Hennes inlevelse smittar av sig på läsaren, hon kommenterar och reflekterar ibland, men aldrig på bekostnad av sina huvudpersoner.
Mary-Ann Bäcksbacka, Västra Nyland
Det är ju en fantastisk bok som Märta Tikkanen har skrivit! Vilken story!
... upplever jag den som relationsskildring som ställvis är nästan outhärdlig. Ändå läser man boken med stor behållning tack vare det fräscha greppet och Märta Tikkanens språkliga elegans.
Ull-Britt Gustafsson-Pensar, Österbottens Tidning
Boken om morföräldrarna Emma och Uno platsar väl bland Märta Tikkanens starka kvinnoskildringar.
Lotta Sjöblad, Syd-Österbotten
