Victor von Hellens
Onkalo
Enligt mitt avtal är jag skogvaktare. På fast anställning. Arbetsgivaren är staten. Jag har aldrig sett någon. Men jag antar att de håller koll på mig. Ibland tycker jag mig höra viskningar bakom porten. Röster från en gräns.
En eremit vaktar en hemlig och bortglömd ingång till Onkalo, slutförvaringsgrottan för kärnavfall. Dagarna består av enkla rutiner i en slumrande tillvaro, utanför världen. Onkalo är en berättelse om en ingång, en roadtrip och en långsam begravning. En längtan efter att ge sig av och försvinna, att drömma sig ut ur denna existens och färdas vidare. Genom sömnen som förenar resandet och döden.
Recensioner
Det är en skrämmande, skickligt gestaltad och lågmält suggestiv text som von Hellens skrivit om ett tema som tyvärr fått förnyad aktualitet i dag. Under rådande energikris, till följd av kriget i Ukraina och andra faktorer, framstår kärnkraftverken igen som oundgängliga energikällor som behöver byggas ut. Vilka följder förvaringen av avfallet ställer kommande generationer inför och vilka faror för nulevande organismer vid eventuella olyckor och skador anser man sig inte ha råd att tänka på. Med Onkalo tvingar von Hellens oss att tänka på det och leva oss in i människans vilsna, desperata existentiella situation. Det är en omskakande bok om allt som kan gå fel i moderniteten och med oss själva, skriven med en underton av sorg över den mänskliga kapacitet till skönhet, liv och mening som inte kunnat förverkligas som den borde.
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet
Onkalo är en dystopisk diktsamling där Victor von Hellens på ett enkelt, rakt och chosefritt språk förmår skapa spänning och sprickor i en berättelse som andas såväl mörker och uppgivenhet som stillhet och sinnesro - mitt i stormens öga.
Marit Lindqvist, Svenska Yle
Jag blev rätt imponerad av von Hellens debutdiktsamling något i tiden håller på att ta slut, men blir ännu mer imponerad av Onkalo, som känns lite som en stillsam jordbävning i det finlandssvenska poesiutbudet 2022.
Nicko Smith nickopoet.com
Formmässigt arbetar von Hellens med små medel, som konkreta, vardagliga ord och iakttagelser. Tonen är säker, lågmält lakonisk och mollstämd. Poesin befinner sig på gränsen till prosan. Den är berättande, har intrigens sug, men också diktens omsorgsfullhet, knapphet och rymd. Kontrasten mellan tematikens nattsvarta allvar och anslagets chosefrihet är genomgående effektiv. von Hellens forslar skickligt sitt sprängstoff djupt under huden.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser
