Gösta Ågren
Ritten mot nuet
Titeldikten i Gösta Ågrens nya samling Ritten mot nuet är inspirerad av en ungdomsupplevelse då den blivande diktaren en sen, mörk kväll kom ridande längs en landsväg där även bilar färdades. Mörkret och strålkastarna gjorde ritten oförglömlig.
År 2016 utkom Ågrens Samlade dikter 19552015. Boken blev startskottet till dikterna i denna samling som spänner över lång tid. Här, liksom i Jär-trilogin, finns biografiskt stoff men dikterna genomsyras också av författarens livslånga umgänge med filosoferna och de stora livsfrågorna. I sitt språk är Ågren exakt och avskalat osentimental. Dikternas grundton är varm, medmänsklig och djupt humanistisk.
Här bland minnen
och slutskeden, inser jag,
att ingenting är över. Åren
gömmer och skyddar ynglingen
så som fjäderdräktens skymning
fågeln.
Recensioner
Du skriver dikter som ingen annan gör i Svenskfinland. I din egen, omisskännliga stil.
Du är paradoxernas mästare, aforismernas banerförare, metaforernas kung. Om jag skulle vilja bli lyriker, skulle jag välja dig som min läromästare.
Men du är inte bara lyrisk, du är också politisk. Du är obekväm. Du ställer de obekväma frågorna. Du avslöjar, genom att ifrågasätta den rådande ordningen.
Ritten mot nuet innehåller allt som utmärker din lyrik.
Peter Lüttge, YLE
Gösta Ågren är i sin kompromisslöshet en poet som delar åsikterna. Man kan, utifrån ett annat poesiideal, reagera emot allt som är grunden för hans storhet. Ågren kåserar aldrig, och överlåter aldrig åt läsaren att hitta på mening åt små, fragmentariska fraser utan versaler. Han har ett ärende med sin praktik, och det är existentiellt. Den nya samlingen är en av hans bästa.
Michel Ekman, Hufvudstadsbladet
Diktsamlingen är helgjuten så som endast ett genomlevt och avklarnat verk kan vara.
Den läsare som tar hans dikt på allvar ställs inför de egna livsutmaningarna.
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet
Det värdiga allvaret i dikterna kommer sig av att författaren inte befattar sig med banaliteter. Det är de stora linjerna som gäller, endast de mest brännande frågorna är det tillräckligt angeläget att skriva dikter om.
Anders Westerlund, Österbottens Tidning
Den tar sig an de existensiella evighetsfrågorna samtidigt som den gör läsaren uppmärksam på det förgängliga i såväl livets, som diktens, sökande efter tillförlitliga svar.
Amanda Saveland, Ny Tid
