Ömhetsmarker

Denna bok är i sanning ett nytt sätt att skriva poesi, och fräscht att det är två kvinnor som lyfter fram sitt samarbete och sin vänskap. /---/ Dialoger är en rolig form av poesi och bokens tredelning med lite olika litterärt grepp är också tilltalande.

Lisa Lindell, Österbottens Tidning

Nu finns det en ytterligare form för samarbete, ytterligare en förebild och en lämplig ram. Det är inte språket i sig heller som är viktigast i Ömhetsmarker, utan innehållet, att det bildas en berättelse. En berättelse om tillit, om ömhet, om djup kärlek. Det blir då poesi som vill något, som har ambitioner att åstadkomma något och också gör detta. Det är inte bara imponerande, utan också vackert.

 

Blogg, Bernur

Själsfrändskapen, som är ett slags genomlyst kärlek, hjälper oss att finna någonting av det som vi upplever att vi förlorat i oss själva. /---/ En del rader och ord har en sådan lyskraft att man nästan känner sig bländad.

Kaj Hedman, Vasabladet

Väninneskapet i Ömhetsmarker är en påminnelse om hur lite plats den komplicerade, svåra kvinnliga vänskapen får i litteratur och populärkultur.

Jenny Jarlsdotter Wikström, Hufvudstadsbladet

Litterär vänskap mellan kvinnor - ett stort ämne. Man kan givetvis läsa boken genom en viss aktivism och tänka att man äntligen skriver om ett undervärderat fält, kvinnors vänskap. Bra så, men det andra planet i boken pockar minst lika mycket på uppmärksamhet. Det handlar om litteraturen som en arena, kanske den sista, för det okorrumperade språket, för risktagning och ohämmade kontakter.

Ann-Christine Snickars, Åbo Underrättelser