Emma Ahlgren
Hur kärlek fungerar
Glad och sprallig minkhona söker likasinnad för sällskap och inavel
Gillar långa promenader, pälsvård
Pedersöre
En pojke krymper, blir liten som en trögkrypare. Hans mamma undrar hur liten en människa egentligen kan bli. En tonårsflicka byter kropp med sin katt. Ett spädbarn ylar i kapp med familjens blandrashund.
Emma Ahlgrens prosatexter är finurliga och överraskande, konstnärligt utformade och grymma som livet självt. Genom att skärskåda den skevhet som finns i vårt sätt att förhålla oss till djuren blottlägger Ahlgren obehagliga sanningar. Vilken relation har vi människor till djuren? Vi kelar med dem, föder upp dem, avlivar dem och äter upp dem. Liknar vi djuren, eller är det djuren som liknar oss? I slutändan spelar det kanske ingen roll, men någonstans här finns svaret på frågan om hur kärleken fungerar.
Recensioner
Hur kärlek fungerar är en oförglömlig läsupplevelse många av texterna stannar kvar, ilar och värker, gnager och skaver likt sandkornet i musslan.
Marit Lindqvist, Svenska Yle
Till Ahlgrens främsta styrkor både som poet och novellist hör förmågan att skärskåda den grymhet och utsatthet som hela tiden är närvarande där kärlek borde råda. Hon är briljant på att återskapa hur barn betraktar omvärldens spel med en blick som mist sin oskuld mycket tidigare än vuxna vill minnas och tro.
Ylva Perera, Hufvudstadsbladet
Det är komprimerad skräck à la Stephen King. [...] Jag tycker om Emma Ahlgrens språk. Det är rakt på, inga onödigheter, inget som stannar upp, inte ett överflödigt ord varken i dikterna eller novellerna. Det är en konst att berätta mycket på få sidor och hon behärskar den.
Yvonne Granqvist Schultz, Österbottens Tidning
Det är i tomrummen, i det outsagda, som texternas emotionella insikter genereras. Det är ett stildrag Ahlgren förvaltar med finess, men det är också tonen av en hel värld. En värld där orden är till för det konkreta och gripbara. Där känslor och annat blödigt förtigs och förvandlas till de mest märkliga dysfunktioner. [...] De mest drastiska förvandlingarna bjuder på överraskningsmoment och uppfinningsrikedom, men det är i de små förskjutningarna Ahlgren är som starkast.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser
Detta må låta för kafkaliknande för att fungera, men Ahlgren bemästrar det absurda med finess och varje enskild text vidgar på sätt eller annat förståelsen för det mänskliga och förhållandet till djuren.
[...]
Med en beundransvärd precision och ett väl utarbetat språk ringar Ahlgren in det absurda i att vara människa vem tämjde dig? Och parallellt de ohemula vis på vilka människan stundom behandlar djuren och varandra.
[...]
De prosalyriska texterna är till ytan humoristiska, men vid närmare läsning blottlägger de ett tragikomiskt bråddjup. Många av Ahlgrens läsare (må de vara otaliga) kommer att betrakta sin tamkatt, hamster, baby eller sig själva på ett annat sätt efter avslutad läsning och vad är det om inte själva litteraturens essens, hur bra litteratur fungerar?
Emma Juslin, Ny Tid
Ahlgren väver så försåtligt in absurda element i textens vardagsvärld att de ter sig alldeles immanenta i sammanhanget, och det som hon också delar med Kafkas novell är gestaltningen av relationer; hur de genererar och härbärgerar störningar, hur de formar och deformerar identiteter. [...] Hur kärlek fungerar är en litterär höjdpunkt som förbryllar och väcker tankar kring vad som hänt med människan, djuren, kärleken och relationen mellan dem och som, tycker jag, leder till följdfrågan hur man kommer vidare härifrån?
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet
