Claes Andersson
En morgon vid havet
– inandning, utandning
Det är aldrig för sent att bli gammal
Claes Andersson är en mycket folkkär poet och man inser än en gång varför. Den nya samlingen dikter beskriver sorgen i att leva och åldras på ett så underfundigt och ofta humoristiskt sätt att man lika gärna kan säga att det handlar om glädjen i att leva och åldras. Den träffande paradoxen är ett av Claes Anderssons varumärken, ett utdrag ur en av dikterna säger mer än tusen ord: »Kanske är det lättare att vara död än att leva liksom det är / lättare att drömma än att vara vaken? / Ingen föds ensam skrev Pentti Saarikoski som / nu är ensam / Han blev fyrtiosex år och dog mycket gammal».
Andersson är inte heller främmande för att dikta om politik. Också det gör han med insikt och öga för det absurda, och alltid helt oprogrammatiskt.
Recensioner
/---/ sin vana trogen bokför Andersson alla glädjeämnen, från fotbollen till välfärdssamhällets vinningar, i sin kamp för att behålla balansen och livskraften. Andersson skapar känslan att vi i honom har en samtalspartner, en som ofta skarpsynt hjälper oss se världen och oss själva. Vi behöver honom.
Michel Ekman, Hufvudstadsbladet
Det är lätt att läsa texten som både en gestaltning av ångest och en besvärjelse av den. Jag läser diktsamlingen som en resa från sorg till (en lite större) glädje.
Ann-Christine Snickars, Åbo Underrättelser
Andersson skriver en närapå fjärilslätt dikt som samtidigt är blytung och fylld upp till brädden av existensens mörker och paradoxer: [...]
En morgon vid havet inandning, utandning är på en och samma gång klart lysande i sitt credo om människan som en plats för hopp och förändring, för att inte säga tillit och samtidigt värjs det inte undan för verklighetens namnlösa mörka djup.
Stor dikt. Vacker dikt. Betydande dikt. Den typ av dikt som spelar roll.
Kristian Lundberg, Aftonbladet
