Eva-Stina Byggmästar
Orkidébarn
Eva-Stina Byggmästar är tillbaka i högform. Känsliga själar i allmänhet och det hudlösa barnet i synnerhet, den andra barndomen eller konsten att bli sin egen farfar är huvudteman för Orkidébarn. Det gäller att ta på sig störtkrukan och dra in allt i gökuret: tuvull, vantar, hö, ejderdun och tofflor för det tycks aldrig bli tillräckligt mjukt eller varmt om fötterna. I lätt absurda, tragikomiska och nervösa dikter ringas en tillvaro in som är skörare än glas.
Recensioner
Upplivad och upplyft det är orden jag tar till när jag försöker fånga känslan efter att ha läst ut Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling, innan jag börjar om från början och läser om och om igen.
Marit Lindqvist, Yle Vega
Det är en sån där bok som man är beredd att låsa in i sitt bankfack och ta fram när man är dystert melankolisk och bara vill vara i fred för alla nyheter och påminnelser om livets mörkaste sidor.
Anders Hjertén,Värmlands Folkblad
Kanske stämmer det att hennes dikter fötts ur högkänslig mylla, men när de väl nått papperet har de absolut lånat något av den färdigvuxna orkidéns grälla, prunkande prakt. Byggmästar skriver en poesi med utropstecken, bokstavligt talat hon strösslar med dem, skamlös som orkidén med sina blottade pistiller. /---/ Det är livsbejakande dikt där allting är möjligt. Det är livsbejakande dikt där allting är möjligt.
Amanda Svensson, Expressen
Man dras in i ett barndomsliknande fantasilandskap som skänker vila och hopp i en brusten värld. /---/ Texterna fräschar upp och syresätter tillvaron, och på samma sätt som ett barn vill uppleva samma sak om och om igen, gör man gärna flera omläsningar.
Camilla Lindberg, Kyrkpressen
